Särbegåvning och psykisk ohälsa

Dagens inlägg handlar om särbegåvning. Men också om särbegåvning i kombination med psykisk ohälsa eller snarare psykisk ohälsa på grund av särbegåvning. Denna kombination är nämligen inte ovanlig. Eftersom jag utrett elevers behov av särskilt stöd i stor omfattning och under en lång tidsperiod, har jag också kommit i kontakt med otaliga elever som varit drabbade av psykisk ohälsa. I många fall har det framkommit att orsaken till att eleverna inte nått sina kunskapsmål, berott på att de varit understimulerade i skolan. Tyvärr har det också ofta framkommit att de varit särbegåvade. Särbegåvade elever får tyvärr inte alltid det stöd och de anpassningar som är en absolut nödvändighet för att de ska klara skolans krav. Detta kan ses som en paradox eftersom särbegåvade elever har en IQ långt över genomsnittet (från ca 130 och uppåt beroende på källa).

Psykisk ohälsa i skolan - Upptäcka, bemöta och åtgärda

Rubriken ovan var titeln för min första bok som hade som sitt främsta syfte att låta elever som var drabbade av psykisk ohälsa, få en chans att tala för sig själva. Läsaren får genom boken ta del av 17 gymnasieelevers berättelser, och orsaken till att de hade svårt att klara skolan. I samtliga fall hade hindren att göra med psykisk ohälsa i någon form. Fyra av eleverna intervjuades av mig några år senare och fick då möjlighet att berätta om sin skoltid med viss distans. De berättade då vad som fungerat bra men också vad som inte fungerat för dem i skolan, och hur de önskade att gymnasiet skulle kunna fungera istället.

Ofta vet de inte själva

Flera av eleverna jag samtalade med var särbegåvade utan att deras lärare förstått att det var orsaken till att de inte klarade kunskapskraven. Ibland visste inte ens eleverna själva att de var särbegåvade. Det var något som framkom när vi talades vid och de berättade om hur lätt det varit på grundskolan. De uppvisade också de kännetecken som är så typiska för särbegåvade barn och tonåringar som befinner sig i puberteten. Eftersom dessa elever inte hade fått undervisningen anpassad utifrån sina behov, hade många av dem gett upp. I brist på tid, kunskap eller intresse hade läraren inte kunnat utforska elevens förmågor. Därför var det få lärare, eller kanske ingen som misstänkte särbegåvning som orsak till elevernas oförmåga att nå sina kunskapsmål. Läs mer om boken här.

Följer sällan en mall

På en av alla de gymnasieskolor jag jobbat på, hade jag förmånen att träffa en elev som kom till mig för att få ett pedagogiskt underlag inför en neuropsykiatrisk utredning. Jag använder mig sällan av mallar. För mig är det viktigare att ställa frågor som gör att jag på kort tid får en bakgrundsbild av elevens tidiga skolgång. Detta ger mig ofta en bättre bild som underlag för bedömning än om jag enbart fokuserar på nuet. Därför ställer jag frågor till eleven om hur eleven upplevde lågstadiet osv. När jag upptäcker att jag kommer in på något särskilt intressant, går jag varsamt fram och försöker ringa in vad som hänt och hur eleven valde att hantera situationen. Detta för att också kunna bedöma vad eleven behövde för stöd då och vad eleven kan behöva för stöd och hjälp i nuet.

Stämplad som stökig

Det visade sig att den här eleven hade blivit stämplad som "stökig" under sin lågstadietid. Varje gång eleven "stökade", dvs. sprang runt i klassrummet, hänvisades eleven till ett intilliggande klassrum. I det andra klassrummet uppmanades eleven att lägga pussel eller spela spel med en annan vuxen person, som inte var en lärare. Eleven blev alltså dubbelt bestraffad. Dels blev eleven stämplad och utpekad som jobbig, "stökig" och obildbar, dels blev eleven utan den undervisning eleven hade laglig rätt till. Detta pågick dagligen över tid och eleven fick svårt att knyta närmare band till kamrater. Inte nog med det, när det var dags för eleven att börja årskurs fyra uppmanade skolledningen eleven att gå om årskurs tre eftersom eleven missat så pass mycket av sin undervisning. Detta vägrade dock elevens föräldrar att gå med på.

Koncentrationssvårigheter

Eleven började i mellanstadiet med sina kamrater och lärde sig med tiden att anpassa sig och ta efter kamraternas lugnare beteende. Eleven visste inte alltid exakt vad som förväntades, men det fungerade ändå bättre att passa in när eleven nu blivit äldre. Eleven stämplades inte längre som stökig. Eleven fick delta i undervisningen och kunde hänga med hjälpligt även om det mesta av elevens fokus kom att riktas mot kamratrelationerna och att passa in i klassen. Som du förstår blev det inte mycket energi över till inlärning och koncentrationen påverkades kraftigt för denna elev.

Hade en särskild begåvning

Med tiden kom eleven att upptäcka att hen hade väldigt lätt för sig i skolan. När eleven väl kunde ägna fokus åt inlärning var ingenting särskilt svårt och därför var det inte heller några större problem för eleven att komma in på det gymnasieprogram eleven ville gå. Eleven hade äntligen förstått att hen hade en särskild begåvning och kunde ägna sig åt att inhämta kunskap. Men oron kring att det var något som som gjorde att eleven skilde sig från övriga elever gnagde, och till slut var det någon som rekommenderade eleven att genomgå en NPF-utredning.

Det tog 45 min att få svar

Det är lätt att fastna vid att allt som avviker i fråga om elevers inlärning, handlar om NPF. Kunskapen om NPF har ökat bland skolpersonal och andra och det är bra, men NPF är inte svaret på allt. Jag skulle skriva ett underlag och göra en pedagogisk bedömning. Här anser jag att elevhälsopersonal har en unik möjlighet att ta reda på om en elev är särbegåvad, vare sig eleven misstänks ha en NPF eller ej. På fyrtiofem minuter hann jag inte bara få avgörande bakgrundsinformation om eleven, jag hann också ge eleven den nödvändiga tröst som krävdes i och med att jag berört minnen som väckt svåra känslor. Eleven fick komma till mig ett par gånger innan jag gjorde en överlämning till elevens mentor, som blev en viktig brygga mellan eleven och undervisande lärare. Jag informerade mentorn om elevens särbegåvning. Vissa lärare hade förstått, andra inte.

Sår som måste få läka

Jag fick förmånen att lära känna eleven i årskurs tre i gymnasiet. Det hade alltså gått nästan tio år sedan eleven blev utskickad ur klassrummet. Det jag vill förmedla med den här berättelsen är att skolan inte bara saknar kunskap om särbegåvning, i det här fallet bidrog också skolan till att stigmatisera och traumatisera en särbegåvad elev. Skolan orsakade eleven sår som på ett mycket anmärkningsvärt sätt ledde till ständig oro och ohygglig otrygghet. Stökigheten berodde på den asynkrona utveckling som många särbegåvade elever uppvisar. Den emotionella utvecklingen hänger ofta inte med och innebär att många särbegåvade barn och ungdomar är omognare än de jämnåriga kamraterna.

Fastnar lätt i spekulationer

Kanske hade eleven en NPF, vi pratade så klart om det men det var inte det viktiga i den här situationen. Det viktiga var att bemöta eleven och ge eleven det stöd eleven behövde. Vi fastnar inte sällan i spekulationer och bollar än hit, än dit men vi får aldrig glömma det primära; att alla elever har rätt till ledning och stimulans utifrån sina förutsättningar (Skollagen 3 kap §2). I det sammanhanget behöver många lärare i dag mer kunskap om särbegåvade elevers behov av ledning och stimulans.

En särbegåvad elev kan exempelvis ha ett bollsinne som få, men ändå ha stora skolsvårigheter. Foto: Microsoft

Särbegåvning inom en specifik domän

Särbegåvning kan visa sig på många olika sätt. Man brukar prata om att särbegåvningen rör sig inom en viss domän. Ibland är en individ mycket begåvad inom en domänen men kan ha stora svårigheter inom en annan. Det kan göra det särskilt svårt för lärare att förstå att eleven har ett helt annat sätt att lära än andra barn. Att eleven behöver utmaningar är inte det enda som är typiskt för särbegåvade elever, särbegåvade elever tänker ofta helt annorlunda än sina jämnåriga kamrater. Det innebär inte med automatik att de får höga resultat på prov, tvärtom. Här behöver läraren visa intresse och nyfikenhet för elevens egen väg mot kunskap.

Retar gallfeber på omgivningen

Andra individer är särbegåvade på många områden samtidigt och bräcker samtliga lärare i fråga om logik, tankemässig snabbhet och briljans men har utmaningar gällande sitt beteende. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till ett par dokumentären som just nu visas på Svt Play. Den ena om Jan Stenbeck som retade gallfeber på omgivningen med den dubbelnatur som är så typisk för många ungdomar med särbegåvning. Med sin tävlingsanda och sitt barnsliga agerande ihop med häftiga vredesutbrott väckte han känslor, men hans motståndare och medspelare visste att de inte kunde bräcka hans hjärnkapacitet. Att tänka utanför boxen på det sätt han gjorde och väcka så motstridiga känslor hos sin omgivning som dokumentären visade att han gjorde, är väldigt typiskt för så många särbegåvade individer. Den andra dokumentären handlade om Harry Schein som också han ständigt sökte utmaningar och likasinnade att utmanas mot, samtidigt som han enligt dokumentären uppfattades som en sprallig och egocentrisk buspojke.

Lärares utmaningar

Väldigt många undervisande lärare brottas med otaliga utmaningar idag. Att i det läget ha koll på alla de behovslistor som lämnas till skolan vid överlämning från psykiatrin, kan tyckas vara näst intill ohanterbart. Det är inte ovanligt att undervisande lärare på gymnasiet har 10-15 elever med en eller flera diagnoser som påverkar inlärningen. Detta i varje enskild undervisningsgrupp! Det som gör det extra knepigt är att mentorn/läraren aldrig får tala öppet om detta dilemma med vårdnadshavare eller elever. Detta medför att vårdnadshavare många gånger har uppfattningen att deras barn är den enda eleven i klassen med omfattande behov.

Behov av en meningsfull undervisning

Att lärare som blir överösta med individuella anpassningsförslag känner sig maktlösa, är inte svårt att förstå. Lärare med många skilda behov i klassen riskerar därmed att hämmas i sin undervisning. Ett meningsfullt innehåll får därmed ofta stå tillbaka för det dominerande behovet av något som allmängiltigt och diffust definieras som struktur. Men en övertro på struktur riskerar att vi boxar in alla elever i en tro om att alla fungerar och lär på samma vis. "Elever med behov av struktur" blir en norm utan att vi säkert vet vad struktur står för och vad "struktur" är. Vi ser gång på gång att ett strömlinjeformat sätt att bemöta elever på också slår ut elever i Sverige, så som den svenska skolan är organiserad idag. Detta förhållningssätt riskerar att ta död på kreativiteten och lusten och längtan att lära. Jag vet att mina ord kan provocera och jag undervisar inte själv, så varför uttalar jag mig ens. Men jag har alltför många gånger fått ta del av att särbegåvade elever insjuknat i psykisk ohälsa eller av andra skäl avslutat gymnasiet utan en examen.

KASAM - Känsla av sammanhang

Eftersom jag trots allt månar om elever med mycket skilda behov och inte kan ändra läroplaner har jag länge propagerat för att lärare ska ta hjälp av Aaron Antonovskys idéer om KASAM (Känsla av sammanhang). Visst är det många elever som mår bra av det vi kallar struktur, kanske alla, men vi får aldrig glömma att ett meningsfullt innehåll är det som ger elever motivation att lära och därmed blir den absolut viktigaste drivkraften i lärprocessen. Att ge elever tydliga ramar utan ett meningsfullt innehåll, leder dessvärre in oss på villospår. För att förstå betydelsen av att skapa meningsfullhet skrev jag en bok om hur vi kan skapa en tillgänglig undervisning för alla elever med hjälp av KASAM i skolan. Genom att göra undervisningen begriplig, hanterbar och meningsfull kan vi fånga upp alla elever, även elever med särbegåvning! För det är just det här med meningsfullhet, att konkretisera och verklighetsanpassa undervisningen, som är nyckeln till att fånga alla elevers uppmärksamhet, inte minst elever med uppmärksamhetsproblematik (Attention deficit disorder).

Att våga medge sina begränsningar

Det är bra att lärare vågar uttrycka vad de känner inför en särbegåvad elev till kollegor, elevhälsoteam och skolledning. Genom att enskilda lärare medger sina begränsningar kan skolan komma till rätta med de dilemman som särbegåvade elever hamnar i. Om inget görs och eleven fortsätter att känna sig missförstådd och frustrerad, är det stor risk att eleven fastnar i könslor av självförakt, sorg och insjuknar i depression. Att inte bli tagen på allvar, och att år efter år uppleva svek, ilska och frustration från omgivningen, är något som inget barn ska behöva gå igenom. Det får inte ske. Ändå sker det. Då särbegåvade elever inte upptäcks i den utsträckning de borde, och vi i Sverige inte har någon egentlig strategi eller metodik för hur vi bemöter och tillgodoser särbegåvade elevers behov, är risken överhängande att dessa elever antingen blir "hemmasittare" eller går till skolan och ägnar sig åt annat på lektionerna med en rad F som resultat.

Låt elever slippa bli sjuka

"Hemmasittare" som i skolans elevhälsoprotokoll lider av psykisk ohälsa, är inte sällan elever som blir sjuka av själva skolan. Ibland väljer de därför att sitta och i hemma och driva företag, utveckla poddar, spel eller läsa in sig på Antikens historia, för att nämna några exempel. Jag talar utifrån mångårig erfarenhet. Elever ska inte behöva bli sjuka av den inre stress de drabbas av när de inte får möjlighet att använda sin kapacitet! Detta kommer jag utveckla i flera inlägg, men då jag behöver avrunda detta inlägg blir mina slutord: Se till att utbilda er i hur ni upptäcker, bemöter och stimulerar särbegåvning! Jag utbildar er, och tro mig, det är mer akut än någonsin för ju större klasser vi får och ju mer begränsade resurserna blir, desto viktigare är det att vi snabbt fångar upp särbegåvade elever. Det här eleverna är vår framtid.

En investering kan leda till studiero

Om du investerar i utbildning och handledning så kan denna vara avgörande för en särbegåvad elev, men också för att skapa studiero i en hel klass. Skolverket (2024): "De särskilt begåvade eleverna mår bra av att få stora utmaningar utifrån sina styrkor. De behöver lära och diskutera på sin nivå. De behöver också mötas med respekt och acceptans utifrån sina förutsättningar och behov." Det kan räcka med ett handledningssamtal med mig. Hur jag jobbar berättar jag gärna mer om vid kontakt. I nästa inlägg om särbegåvning tänkte jag berätta lite om mina egna privata erfarenheter av särbegåvning, och om min roll som mamma till särbegåvade barn. Jag kommer också skriva vidare om Asynkron utveckling hos särbegåvade barn och vad det är. Listan kan göras lång. Gå gärna in och läs mer om särbegåvning på min hemsida här.

Leta i den här bloggen

Magdalena Berger